..Att skratta så ja dööör.. Vad är de egentligen med dagens samhälle?!?!
Att det ska finnas någon slags "citat" av vilken människa man egentligen är..? Hur man är formad eller vad?
Läste ett ganska roligt inlägg på FB idag..
50% av alla kvinnor är vackra och 40% är söta...... Kopiera det här till din sida om du oxå tillhör de 10% som dessutom kan rensa avloppet, hångla, använda en skruvdragare, hammare och göra upp en eld i skogen.. :-)
Visst kan jag hålla med om till en del är det såhär. Men va sjutton?
Ska man måsta tillhöra ngn av dessa när man egentligen kanske tillhör en bit av de alla tre?
För jag kan känna så? Är man till en viss del söt, vacker o händig. Såå tycker jag att man ska vara en del av det hela lixom! Jag menar.. Av att jag t ex gör eld i skogen o kan hångla mycket bra och dessutom använda en skruvdragare o fixa det mesta i hemmet o med bilen relativt helt själv, så kan ju även det leda till att en enorm bild som vacker, söt o underbar kan komma med där..
Inte sant?!?!
Inte för att det är fel med att lägga ut dessa på sin FB!! Absolut inte!!
Meeen, jag tänker bara. Varför ska man ens dela upp de?
Visst, en del kanske kan vara mindre attraktiva.. MEN, kan ha en enormt härlig och Fantastisk Personlighet som gör att denna person Växer så sjukt mycket för alla i dens närmaste omkrets.
Men inte går hem bland skönhetsidealet...?
Vaaa??
Jaja.. Man kan ju alla ha sina tyck o tänk om detta. Men jag tycker i vilket fall som helst att man ska vårda om sitt inre och inte om sitt yttre. Även fast det kan va himla skönt o va smal o känna att man ser fräsch ut!
Och ni som tror eller tycker nu att jag pratar emot mig själv kan genast sluta tro eller tycka det.
Jag själv vill hemskt gärna träna mig mer pga att komma mer i fysisk form så man dels orkar med att vara mamma och lekkamrat till grabben. OCh samtidigt inte tycka att allt är lika jobbigt mera.
Visst kan man känna att det är mer attraktivt att vara smärt o fin när man ska möta en ny kärlek eller ev åka o visa upp sig på stranden. För så är det ju!!
Men jag tror samtidigt att man måste börja fokusera på vad man själv gör och hur man mår i denna sanna själen hos sig själv. Annars blir ju hela livet en pest och pina. Inte sant?
Många gånger kan man känna att vad gör en snygg frisyr en till en bättre människa eller är det att man lagar maten som står på bordet som faktiskt också gör vårat välmående till den bättre?!?
Jaaa, vi har nog alla olika synpunkter och värderingar på vad man värderar som högst!
I min värld är jag uppvuxen med att man ska tro på sig själv, leva efter vad man själv vill och satsa och våga tro på vad man gör och vad man vill!
En massa BRA värderingar som jag absolut kommer att föra vidare!
Idag på min lektion på kursen "Människan Socialt och Kulturellt" så kom vi in på massa olika orsaker till Hälsa. Vad gör att man har God Hälsa och hur kan man påverka detta själva?
Jaa, de vi kom fram till var att man faktiskt ska ge sig själv tiden, andrummet att få komma till insikt på VAD man behöver som person och vad man ska uppnå för att må bra själv?
För mår man inte bra i sig själv så övergår ju självklart detta till en deprission och deprissionen driver sig vidare på både andras liv och vidare sen till hur man sätter sin levnadsstandard.
Just detta är ett ämne som jag kommer att vilja arbeta med senare i mitt liv och tycker att det är viktigt för såklart min närmaste omgivning att ta vara på detta!
Ge er tid till att vara själva.
Ge er tid till att söka o känna.
Ge er själva en belöning när ni är värda det.
Och Ge er också tid att lämna det som kanske inte är det viktigaste.
För gör man inte detta, så tror jag heller inte man får tiden till att verkligen få Älska sig själv och då kan man heller inte Älska andra. Eller ja, inte på samma sätt som när man mår fantastiskt bra inom sig själv!
Vi kom även in på plastkirurgi. Varför måste man göra detta egentligen? Vad behöver man? Vad är det egentligen man saknar i sin tillvaro? Joo, självkänsla!!
Man saknar helt enkelt känslan av att Älska sig själv.. :-/
Våran lärare kom med ett mycket bra exempel som jag bara måste få dela av mig av..
Ni kan ju tänka er...
Alltså, när man hela tiden ska operera sig och ändra sitt ursprungliga jag. Så kan man tänka sig. Vem ska barnen som man ev får vara lika? Den person som jag liknade innan mina ingrepp.. Är den då godkänd att se ut då som "jag" gjorde förut? Eller är det dags att föra vidare dessa operationer som enligt den som gjort ingreppen är okej. Hur ska då samhället forma sig? Gener och Likheter från familjära familjer försvinner..
Ingenting eller inga personer i släkten är lika varandra..
Är det ett sådant samhälle som vi vill ha i framtiden?
Att, är man inte nöjd så lägger man sig under kniven?!?!
Enligt mig skulle det faktiskt inte falla mig i smaken. Men för en del som är inne i detta och anser att de inte är de minsta farligt eller påverkar de runtom oss så är det faktiskt så att det gör det!
Man skapar ju en bild av personer som inte finns, som inte existerar egentligen..
Och vart är den stackars människan som finns kvar i det där skalet..?
Älska man en spegelbild som är gjord av plast. Såklart ska man göra det som faller in.
Men jag skulle inte göra det!!
Vad som helst kan ju faktiskt också hända under dehär ingreppet.
Inget är ju säkert..
Näpps, nu ska ja sluta spy ut en massa galla. Kanske man råkar kliva ngn på en öm tå eller nå? Hoppas inte de, hoppas mer på att kanske några får sig en tankeställare till vad som egentligen är värderat högst på en "to-do-lista".. :-)
Ska ta o dyka ner i böckerna ja o göra ett arbete om dehär.. Yesbox, de ska ja!!
Glöm inte att finna er själv i er själva!! Det är där välbefinnandet börjar!!
Herråååå!!!
